Allt om glasblåsning


Glasmaterialet obsidian bildades av lavamassorna redan när jorden skapades. Naturligt glas bildas när lavan kyls av utan att en kristallisering hinner ske. Kristalliseringens frånvaro skiljer ut glas från att vara en bergart. Obsidian till hör ädelstenar och kallas opak. Obsidian har sedan lång tid tillbaka använts för att tillverka knivar, pilspetsar och liknande föremål. Glastillverkning tros ha förekommit i Persien för ca 5000 år sedan, de första glasföremålen var pärlor till smycken, glasskålar och amuletter. Tillverkningen av glasskålarna skede genom att vira glastrådar runt en lerklump. Glastrådarna gjordes genom att man smälte glaset.

Glasblåsningens historia

Glasblåsning är en konst där man oftast vill skapa tunna glas. Det kan vara allt från dryckeskärl till skålar och fat. Glasblåsningen har en lång tradition och utvecklades under romarriket och Egypten. Från den perioden är var det framförallt små flaskor till parfymer som tillverkades med hjälp av glasblåsning. Det var romarna som spred tekniken i Europa. Det var inte förens under medeltiden som utvecklingen tog fart och det blev allt vanligare med glasblåsarkonsten. I Sverige tror forskare att glasblåsningen kom runt 1100-talet, men de har kunnat konstatera att tekniken användes vid klostren av munkarna på 1200- och 1300-talet. 

Metod

Vid glasblåsning behöver man främste en smältugn och en glasblåsarpipa. Glasblåsarpipan är ett metallrör där det finns ett munstycke i ena änden där man blåser in luften. I andra änden sitter naveln. Naveln används till för att ta upp glas ur ugnen. Innan man börjar forma glaset genom att blåsa i pipan, smälter man en mäng råvaror av skärvor eller pellet vid en temperatur runt 1400c. Pellet är en blandning glasråvaror som har rullats till kulor. När råvarorna har smält är konsistens som rumstempererad sirap och temperaturen har landat på 1100c.Nästa steg är att börja använda glasblåsarpipan som snurras hela tiden i en jämn tackat medan man arbetar. Genom att snurra undviker man att glaset ska falla av. När glasmassan har centrerats på pipan börjar man att försiktigt blåsa in luft. Samtidigt börjar glasblåsaren att bearbeta massan, vilket görs genom att svänga på pipan, rulla glaset på ett välsbleck eller forma med verktyg och formar. Verktyg som används är bland annat speciella glassaxar, blött tidningspapper eller skopor.

När glaset har fått sin form blåser man upp det till storleken som önskas. En metallstång som kallas putntel fäst på glasets botten, pipan tas bort och glasblåsaren börjar bearbeta den andra änden av glaset. Medan man arbetar kan glaset behöva värmas i en invärmningsugn ett par gånger under formningen. Eftersom när glaset kallnar blir det stelt och man kan längre inte arbeta på formen. När glaset är färdigt knackas det av från punteln och ställs in i en kylugn. Temperaturen sänks kontinuerligt för att ta bort spänningar och undvika att glaset spricker. Idag finns det många olika sätt att uppleva glasblåsningen. På platser som Skansen i Stockholm och Kosta Boda i Småland kan man uppleva när glasblåsaren tillverkar sin glaskonst. Det finns mängder av kurser att hitta för den som vill pröva på och lära sig mer. Idag kan man även köpa upplevelsepresenter där man har chansen att pröva på glasblåsning.

Comments are closed.